Rapport från minigruppen

2005-05-11

 

Undertecknad tog en tur ut i skogen en söndag eftermiddag för att studera vad som försiggick hos årets nystartade grupp för 4 - 7 åringar. Som en rutinerad reporter var undertecknad utrustad med penna, block och kamera. Dock naggades bilden av professionell ordentligt i kanten, då pennan inte fungerade och batterierna i kameran var slut! Som tur var så hade Jörgen tagit bilder och pennan behövde inte ’glöda’ speciellt mycket, vilket framgår tydligare nedan.

 

Ledare för denna aktivitet är Monica och Jörgen Jonsson. Dessa driver ett för klubben mycket viktigt arbete då förhoppningsvis dessa ungdomar och de föräldrar som inte redan är medlemmar, kommer att växa in i vår förening och bidra till kontinuiteten. Vi har i dagsläget få aktiva ungdomar och det är mest vi gamla och allt färre stötar som syns på tävlingarna. Det senare är ingen bra utveckling för klubben och dess överlevnad.

 

Jag kom sent till samlingen och gruppen hade redan hunnit ut till sina aktiviteter i skogen. Det fanns en förälder kvar vid Ektorp som hjälpte till att ange riktningen vart det ”vilda” gänget tagit vägen. Tänkte att det inte skall vara någon svårighet att hitta en grupp på 15 barn, då dessa knappast kan vara ljudlösa i skogen!

 

Efter en kort promenad fick jag mina misstankar bekräftade då jag fick höra hemska vrål och mycket skratt. Förklaringen till de hemska vrålen var att varje deltagare i tur och ordning skulle härma ett vilt djur och sedan skulle övriga gissa vilket. Detta gjordes så bra och med en så stor inlevelse att undertecknad blev alldeles darrig. En del djur var så ruskigt framställda och framkallade hemska bilder att jag senare hade svårt att somna på kvällen. Väntade bara på att en ilsken björn skulle hoppa upp bakom sängkanten. Många av imitatörerna kan betraktas som ämnen för Småstjärnorna eller någon ’berömd’ såpopera i kommersiell TV!

 

Lyckligtvis så kom jag i slutet av föreställningen och slapp uppleva alltför många ruggiga framställningar. Aktiviteten var över och det var dags att förflytta sig tillbaka till klubbstugan. Detta var ett utmärkt tillfälle för mediarepresentanter att blanda sig med ungdomarna i den s.k. mixade zonen. Limmade på några ungdomar som inte hade så mycket myror i byxorna och började framställa några frågor angående träning, OL-karriär och framtida målsättningar som SM, VM och World Cupen.

 

Tyvärr så verkade de flesta barnen vara väl instruerade av sina agenter att hålla en låg profil till media. De verkade väldigt drillade i området media och valde att vara mycket fåordiga. Det kan väl knappast bero på blyghet efter att ha sett dessa hemska imitationer av vilda djur som framfördes nyss? Det kom bara några intetsägande kommentarer som ”Det är bara en vanlig tävling”. ”Laget är viktigast och inte hur jag springer min sträcka”.  ”Vi tar en tävling i taget”. ”Henke-Larsson-bräk” som ”Äääh”, ”Öhhh”, ”Tjaaaa”, osv. Försökte desperat komma bakom de standardmässiga klyschorna men lyckades endast pressa fram följande:

 

• Kasper är 5 år och kunde visa detta på handen

• Julia är 6 år

• Kajsa är 7 år och allt är bra i skogsgruppen 

 

Nu skall inte ungdomarna tro att detta är det enda försöket att få till lite mera rubrikvänliga uttalanden. Redaktionen har ju sitt läsvärdes-index att tänka på och naturligtvis även ett ansvar för de tusentals läsarna av Skärmytslingen! Undertecknad har praktiserat på ”Se och Hör” och vet hur sanningen kan grävas fram med lite seriös och undersökande journalistik!

 

Gruppen började snabbt tänjas ut efter att man tittat på en kontroll som hade satts ut i skogen. Efter detta besök så började klungan definitivt spricka upp! Detta var ett utmärkt tillfälle att granska aspiranter för framtida 10Mila-sträckor. Några passar för förstasträckan då de rusade i början och sedan limmade på klungan. Några gick ut löst och hade kollen. Dessa passar kanske mer för någon klurig nattsträcka. Några låg och lurade i rygg bakom täten och drog sedan på en rökare på slutet. Vad kan passa bättre än en avgörande sista sträcka? Framtiden är säkrad!!!

 

Väl framme vid stugan så började det bli svårt med disciplinen och de flesta ungdomar bubblade, klättrade och lösgjorde all kvarvarande energi. Alla for omkring så man blev alldeles yr i huvudet.

 

Erik och Kasper kommer nog att vara med i kommande Robinsson-program. Denna slutsats kom efter att ha studerat deras Tarzan-övningar på trappräcket till klubbstugan!

 

Som avslutning så var det stämpling på kontrollkort för att visa att man varit med på denna etapp och efter detta avslutades dagens aktivitet med en gemensam sång och officiell avvinkning.

 

Det var kul att få vara med och studera denna grupp och se den glädje och energi som finns i barnen. Tänk om vi alla kunde behålla denna även när vi blir vuxna! Energin finns nog hos de flesta men de många leenden och skratten är tyvärr inte lika frekventa som i en sådan här grupp. För klubbens skull så får vi naturligtvis hoppas att både barn och föräldrar fortsätter i klubben då vi alla ser det som kul med tillväxt och fler medlemmar!

 

Undertecknad tackar Monica och Jörgen för detta initiativ och arbete. Arbetet är mycket viktigt för oss just nu och det är mycket roligt att denna typ av aktivitet bedrivs.

 

Gruppen består av 15 ungdomar och vid detta tillfälle så var följande ungdomar närvarande:

 

Emma, Ida, August, Kajsa, Julia, Erik, Anton, Kasper, Stina, Johanna.

 

Bilder finns utskrivna i Ektorp i bunten ’Artiklar Skärmytslingen’.

 

Förmedlat av

Kari Talltjärn