Rapport från Idre

2005-08-17

 

De senaste åren har familjen Talltjärn haft en återkommande aktivitet att åka till Idre i samband med midsommar och delta i Idreveckan. Med vissa uppehåll så har detta genomförts regelbundet och så blev fallet även i år. Detta beroende bl.a. på att ungdomarna som mer eller mindre lagt av med orienteringen ville följa med samt att veckan skulle bli en nödvändig nedvarvning efter en mycket intensiv period på jobbet.

 

Att åka till Idre är att som att stiga ut i det absoluta lugnet och man känner redan när man passerar Älvdalen ovanför Mora hur lugnet sprider sig i kroppen samtidigt som landskapet förändras och blir oerhört vackert.

 

På dessa breddgrader får man alltid uppleva en andra vår och det börjar redan vid Älvdalen där syrenerna blommar. Dessa har redan blommat ut hos oss. Den första riktigt vackra upplevelsen är sjöarna strax ovanför Älvdalen. Detta är en mycket vacker plats vilket flera har upptäckt då många stannar där för att sträcka på benen. Vid sjöns ände börjar stigningen upp i dalarnas fjällvärld och vägen kantas av vacker öppen skog med vitmossa som mjukt underlag och som inspirerar att springa ut i skogen. Vägen fram till Särna går igenom ren vildmark med mycket få hus och det känns att man är väldigt långt borta från den vanliga hemmiljön.

 

Vi passerar Särna och där blir landskapet igen mycket vacker med Västerdalälven vid sidan av vägen. Sista biten fram till Idre innebär bra väg och det skönt som avslutning efter 42 Mil. I Idre hämtas stugnyckel och det bunkras med mat för att ladda inför kommande orienteringsövningar. Detta år så blev det en stuga vid Fjällfoten då det samtidigt skall vara Riksläger för Orienteringsungdomar.

 

Dagen avslutas med ett lätt distanspass på fjällsluttningen samt fotboll Brasilien – Tyskland på TV. En TV på fyra personer innebär övning i kompromisser!

 

Dag 2

 

Väckning kl 08:00 efter en god natts sömn för alla. Idag är det Fjällorientering uppe vid Nipfjället. Ungdomarna springer öppen klass medan vi vuxna springer ordinarie klasser. Fjällorienteringen innebär en liten annorlunda orientering där man måste vara mycket noggrann inne i skogen och ha bra koll på riktningen på kalfjället. Vid starten så skymtar jag några djur lite längre bort som jag antar är renar. Ser lite dåligt på långa avstånd och har även en lins i ena ögat för att kunna läsa kartan. Dock ser jag inga noshörningar som en viss familjemedlem såg en sen midsommarkväll vid Mälarens strand för några år sedan! Detta är dock en annan historia.

Ungdomarna överraskar med goda insatser trots minimal träning. Undertecknad och Anita stånkar runt med sega ben men utan några större misstag. På fjället lyser vårljungen och hjortronen blommar. Benen är sega och tempot är makligt vilket innebär att det går att hinna med att se omgivningen. Städjan sticker upp som en vulkan i bakgrunden på den långa sträckan på skrå uppför fjällsluttningen. Vädret är kallt och endast 5-6 grader när solen försvinner bland molnen. Vinden är kall nordvästlig och känns som den vi har hemma i december. Undertecknad fryser så in i h-e när jag väntar på Anita som startar sist i familjen. Ungdomarna har trots förmaningar inte packat med nödvändiga varma kläder eller glömt dem i stugan och lade beslag på de varma kläder som fanns. Det var länge sedan jag frös så mycket mitt i sommaren.

 

På eftermiddagen och kvällen är de flesta nöjda med att sitta förankrade i stugan för att få tillbaks något av de krafter som förbrukades på förmiddagen. Vi är en bit från vanliga civilisationen vilket märks när man köper kvällstidningarna. Dessa har blivit morgontidningar hemma men lever här upp till sitt namn. Ungdomarna suckar befriat när de upptäcker att TVn har fler kanaler än 1, 2 och 4. Man har ju missat en mängd olika program kvällen innan…..

 

Dag 3

 

Dagen är tävlingsfri då ingen är speciellt förtjust att springa sprinttävlingar. Alla föredrar orienteringstekniska utmaningar istället för att stressa runt i en stugby. Tar ett kort distanspass efter frukost då det dröjer innan ungdomarna bestämmer sig för att vakna. Fjälluft, orientering, lugnet (och sena TV-program?) är mycket effektivt för att få alla att sussa djupt under natten. Detta trots mycket hårda våningssängar och för vissa som inte lyckas ta sig dit, en hård nedsutten TV-soffa! Hästens sängar kan lägga av med sin reklam då alla drar djupa timmerstockar i stugans påvra faciliteter.

 

När alla har vaknat upp ur sin skönhetssömn så bestämmer vi oss för att prova på att fiska. Detta är inget som någon i familjen ägnat mycket åt tidigare. Det blir ett helt företag att lösa fiskekort (personligt), hyra spön och köpa fiskedrag. Oerfarna turister måste vara en guldgruva för den lokala sportaffären och föreståndaren lyste som en sol när vi fick hans kassaapparat att klinga vackert. Vi börjar med att ställa oss vid Idresjöns sjöända där sjön övergår till en fors. Detta fiskafänge tog slut ganska snabbt då de drag vi köpt snabbt fastnade i forsen. Vi bestämmer innan de nyinköpta dragen tar helt slut för att åka till en tjärn som pekades ut i sportaffären. Vi hittar inte rätt utan kommer till ett annat tjärnområde (Larstjärnarna) där man endast talar Tyska! Där man måste lösa ytterligare fiskekort för att få fiska. Det finns tydligen ädelfisk i dessa tjärnar.

 

Vi åker tillbaks till sportaffären för att fylla på fiskedrag och på vägen dit diskuterar vi om vi ändå skall ställa oss vid fiskedammen mitt i byn. Några i familjen vägrar då risken finns att vi skulle se ut som de amatörer vi är. Vi bestämmer oss för att fråga efter något annat ställe. Sporthandlaren lyser upp när vi kommer in och börjar fingra på kassaapparaten. Vi köper några fler drag för att hålla uppe affärens omsättning på en jämn och hög nivå. Vi får tips om en tjärn norr om Idre som garanterat kommer att ge fisk och inte är svår att hitta. En familjemedlem ger upp och vi övriga fortsätter till tjärnen ifråga. Vi laddar upp med nya drag men efter några kast så har en av familjmedlemmarna redan fastnat, tappat det första draget och ger upp. Övriga kastar vidare tills dragen tar slut och vilket går oroväckande snabbt. Detta trots att vi lyckas fiska upp ett gammalt drag som någon tidigare förlorat! Sjön suger har fått en ny betydelse! Sjön suger fiskedrag och förstår att de som är mer professionella utövare tillverkar dessa själva. Den tänkta färska fisken får ersättas av dito fryst röding till hutlösa priser. Dock var det mycket gott så man får väl unna sig lite extra på semestern.

 

Den friska luften och den kalla norvästvinden gör att kvällen blir stillsam och ögonlocken blir tunga tidigt på kvällen hos vissa. Imorgon är de första etappen på 3-dagars och utmaningar på sluttningarna vid Burusjön!

 

Dag 4

 

Vaknar till kall Nordvästlig vind och endast 10 grader på termometern. Nu är det dags för 3-dagars. Det känns som en kall höst och alla är ivriga att komma igång att springa för att få upp värmen. Kylan medför att det är myggfritt vilket är en klart underskattad förmån och som bekräftas nästa dag då det blir mera normal sommarvärme. Terrängen och banorna innebär stora utmaningar och det går att få bra placeringar trots missar på 5 minuter. Orienteringen är mycket svårt för alla men oerhört skojig enligt undertecknad. Vi lyckas alla komma i mål samtidigt inom 2 minuter och packar in oss snabbt i bilen för att komma tillbaks till stugvärmen.

 

Vi äter en lunch som smakar himmelskt efter ansträngningen, intar viloläge och börjar spekulera vad vi skall göra på eftermiddagen. Ingen är pigg på några fysiska aktiviteter eller vandringar. Därför blir utflyktsmålet Drevdagen. I turistbeskrivningen sägs att byn ligger vackert vid en sjö och att det finns en mysig hembygdsgård att besöka. Vi tog bilen dit och en sammanfattning av våra upplevelser är; ”Åk inte dit!”.  Resten av dagen/kvällen blir en kamp om fjärrkontrollen till TVn.

 

Dag 5

 

Detta är första dagen då solen börja värma och nordanvinden har avtagit. Denna dag är det dags för medeldistans vid Ostliftarna och Gränjesåsens sluttningar. Gamlingarna i familjen får snälla banor och går inte upp högt på höjdkanten medan ungdomarna i öppen klass får en riktig utmaning både fysiskt och orienteringstekniskt. Skavsåren börjar göra sig rejält påminda för vissa likväl som den tidigare ringa träningen under året. Dagen avslutas med stilla kontemplation på playa Idresjön. Vi får en sandstrand helt för oss själva. Solen tar hårt nu varför den avslappnande vistelsen måste avbrytas efter någon timme.

 

Dag 6

 

Sista dagen är jaktstart för gamlingarna och båda går ut i ”täta” lägen med möjlighet till man mot man kamp. Undertecknad stoppar huvudet under armen och tappar helt kartkontakten på en sträcka, drar snett och kommer totalt vilse. Sträcktid 20 minuter jämfört med segrarens 6 minuter. Det är en ganska intressant upplevelse att var helt borta och det är helt omöjligt att läsa in sig och få grepp om var man är i skogen. Anita har en tuff duell med några damer i samma klass som bevakar varandra misstänksamt i skogen. Anita försöker taktiskt smyga sig in till näst sista kontrollen för att få ett försprång men upptäcks av de tyvärr löpstarkare konkurrenterna.

Ungdomarna har energi kvar och bestämmer sig för att vandra från Idre-Fjäll till stugan. För Linus (Mount Everest – Hillary) blir det en avstickare för fotografering på Himmersåsen.

Eftermiddagen ägnas åt prisutdelning dit vi lockats av möjligheten att vinna en utlottad Idre Weekend. Några andra priser var inte aktuella för någon i familjen. Förslag om utflykter faller platt då alla är mer eller mindre utmattade. T.ex. kan vissa varken skratta eller röra sig för då utlöses sendrag på de mest konstiga ställen i kroppen. Försöker se medlidande ut då kramperna sätter in men tyvärr så ser dessa alldeles för dråpliga ut, varför det är dömt att misslyckas att hålla sig på en allvarsam och beklagande nivå.

 

Dag 7

 

Trots alla fysiska aktiviteter så är alla rastlösa och sugna på att aktivera sig denna dag också. Undertecknad tar ett långpass utefter och uppför Himmersåsen medan övriga tar en vandringstur från Gränjesåsvallen via toppen på Städjan till Nip-fjället. Undertecknads ben känns utmattade på slutet av långpasset och det är svårt att ta sig nerför de branta sluttningarna. Efter lite stretch så går färden till Nipfjället för att vänta in den övriga vandrande familjen. Tänk vad utvecklingen har gått framåt då man bara kan slå en signal med mobilen för att höra var de befinner sig på fjället. Efter en stund kommer alla till målet, fortfarande med ett glatt humör. Tyvärr så drabbades resans fotograf av ett tekniskt missöde då batterierna i kameran tog slut på fjället! ”Åh, nu måste jag gå upp en gång till för att fotografera den fina utsikten”. Trots detta verkar alla förvånansvärt pigga och vi rundar av med ett besök i Brunnavallens kafé på vägen tillbaks till stugan. Stället hade en massa fyndiga och kluriga små detaljer vid kaféet. T.ex. på en sten så stod det ”Snälla, vänd på mig”. Undertecknad var den enda som vågade göra bort sig och vände på stenen och belönades med ett ”hjärtligt tack” på baksidan av stenen. Kaféet rekommenderas varmt och vägen in till kaféet var alldeles utmärkt för alla bilägare med fyrhjulsdrift och hög axelhöjd!

 

En reflektion: Tänk vad mycket inneboende energi det finns hos ungdomar som saknar Internet, dator, kompisar och andra möjligheter som finns i hemmiljön! Energin måste ut varför de något överraskande deltar i både tävlingar och vandringar. En annan reflektion är att alla TV-såpor som man överhuvudtaget inte ägnat någon som helst uppmärksamhet hemmavid, får en renässans efter alla friska och hälsosamma övningar ute i friska luften.

 

Alla var nöjda med dagen och resten av dagen ägnades åt kamp om fjärrkontrollen och bokläsande. Dock började veckan bli lite för mycket för en av familjemedlemmarna. Dagens vandring, värme, för lite mat och dryck tog det sista av krafterna och den sociala kompetensen kom ner på en låg nivå. ’Mount Everest Hillary’ for dock ut på kvällen för att fotografera solnedgången på Himmersåsen. Det var ingen ytterligare som kände ett starkt behov av att studera denna från det upphöjda läget utan för övriga räckte det med att studera denna från fönstret i stugan.

Var kommer all denna energi ifrån? Denna är obefintlig när objektet för denna förundran är placerad framför datorn i hemmet!

 

Sista dagen

 

Sista dagen innebär ett kort träningspass för undertecknad och att packa in allt i bilen. Slutstädningen har lejts bort vilkets uppskattas av alla i familjen. Vägen hem känns mycket längre av någon konstig anledning och alla har hemlängtan. Väl tillbaks så tar undertecknad en lov ut i trädgården och konstaterar att det finns att göra även kommande dagar på semestern. Resan innebar fysiska ansträngningar men har varit balsam för en sönderstressad kropp. Känner ett helt annat lugn efter denna vecka jämfört med innan. Idre rekommenderas starkt för alla som vill kombinera fysiska och orienteringstekniska utmaningar med det stora lugnet. För den om inte vill orientera så finns det även en mängd andra aktiviteter.

 

Kari T